Nionde mätningen
Åh, nu går det så väldigt lååångsamt, tycker jag. Fast det var väl det jag visste, att jag skulle hamna på en plattå såsmåningom. Så här får jag väl sitta då och vänta på resultat. Men jag har köpt mig lite nya snygga kläder. Bland annat ett par nya byxor i en storlek mindre än förrut, och det känns ju bra. En del gamla "urvuxna" kläder har fått komma fram ur gömmorna också, och det känns litegrann som att skaffa nytt det med.
Det är förstås inte lika kul att mäta mig nu som som det var under sensommaren, då varje mätning var en stor triumf. Idag är det faktiskt tjugo dagar sedan jag mätte mig sist. Och så stor skillnad är det inte.
Idag 30 oktober 2006:
Stuss: 106 cm. Här har det stått stilla i flera veckor, och trenden fortsatte även denna gång. Ingen minskning här alltså denna gången heller. Minskningen är alltså fortfarande totalt 16,5 cm sedan den 8 juli med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 115,5 cm. Här stod det stilla förra gången, men jippee, jag har tappat 1 cm från förra gången. Upptäckte häromdagen att jag kunde knäppa en kavaj som länge varit för liten... Minskning från start: 8 juli: 10 cm.
Midja: 96, 5 cm. Här hade jag faktiskt tappat 1, 5 cm förra gången, men den här gången stod det emellertid stilla. Den totala minskningen från start 8 juli är alltså fortfarande 13 cm.
Lår: 61 cm. Samma mått som vid förra mätningen.
Det är förstås inte lika kul att mäta mig nu som som det var under sensommaren, då varje mätning var en stor triumf. Idag är det faktiskt tjugo dagar sedan jag mätte mig sist. Och så stor skillnad är det inte.
Idag 30 oktober 2006:
Stuss: 106 cm. Här har det stått stilla i flera veckor, och trenden fortsatte även denna gång. Ingen minskning här alltså denna gången heller. Minskningen är alltså fortfarande totalt 16,5 cm sedan den 8 juli med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 115,5 cm. Här stod det stilla förra gången, men jippee, jag har tappat 1 cm från förra gången. Upptäckte häromdagen att jag kunde knäppa en kavaj som länge varit för liten... Minskning från start: 8 juli: 10 cm.
Midja: 96, 5 cm. Här hade jag faktiskt tappat 1, 5 cm förra gången, men den här gången stod det emellertid stilla. Den totala minskningen från start 8 juli är alltså fortfarande 13 cm.
Lår: 61 cm. Samma mått som vid förra mätningen.
Då och nu
Jag började med LCHF den 8 juli och startade denna blogg samma dag. Här kommer en jämförelse mellan då (8 juli) och idag (15 oktober).
Då
Torr, ond hud under fötterna.
Nu
Mjuka sköna fötter. Som nya!
Då
Väldigt torr hy.
Nu
Mindre torr hy. Det går åt allt mindre av feta hudkrämer.
Då
Problem med magen, sura uppstötningar, gallbesvär varje dag, trots att jag är så "ung."
Nu
Alla problem med magen försvann dygn 2, som om dessa problem aldrig existerat.
Då
Ojämt humör. Fick jag inte mat inom rimlig tid påverkades humöret, p g a lågt blodsocker.
Nu
Känner mig lugn, även när det "blåser". Klarar mig längre utan mat. Har en jämn blodsockernivå.
Då
Kände mig fet och pluffsig.
Nu
Trots att jag har en lång väg kvar så känner jag mig finare nu. Kläder har blivit roligt igen.
Då
Knäna kändes bräckliga under min egen tyngd.
Nu
Knäna orkar bära mig!
Då
Jag hade lätt för att snubbla framåt. var väldigt framtung, förstås. Många är de byxpar som fått hål på knät. Och pinsamt var det också.
Nu
Har inte ramlat en enda gång sedan jag blev lättare.
Då
Vigselringen gick inte att rubba.
Nu
Den kan tas av, och på!
Då
Dåligt flås. Jobbigt att gå i trappor
Nu
Orkar gå längre och snabbare. Trappor? -inga problem!
Då
Familjens sockerintag var enormt! Maken hade en mindre snödriva på
sitt fil, och varje familjemedlem hade var sin enorm påse lösgodis till helgen.
Köpta kakor bemängda med skadliga transfetter fanns alltid hemma.
Nu
Familjen har sett vilken skillnad en sockerfri kost gör. (jag har blivit en förebild!)
Ingen vill länge äta så mycket socker. Godiset har bytts ut mot hälsosammare snacks;
osaltade nötter. Ingen vill längre äta köpta kakor. Nu bakas det, ifall man vill ha bakverk.
Och på riktigt smör, vilket är bättre.
Vigselring av!
"Jaha," tolkar den som är snar till tolkning av rubriken. "Nu har hon tappat ett par kilo och passar också på att byta bort gubben sin". Men nää, så är det inte alls! Så här är det: För flera år sedan trädde min make på mig en vigselring som då var lätt att ta på och av. Men så kom då alla de där extrakilona, och fingrarna blev, nej inte tjocka som midjan och buken mm, men iallafall så pass tjocka att vigselringen inte gick att rubba. För ett år sedan läste jag en artikel om en kvinna vars vigselring satt lika orubblig som min. Och så hände det som inte fick hända. Kvinnan drabbades av en allergisk reaktion som innebar att hon snabbt svullnade upp. Bland annat fingrarna. Eftersom vigselringen inte gick att dra av kom den att snörpa åt blodcirkulationen i fingret som inte gick att rädda utan fick amputeras. När jag läste detta fick jag stora skälvan. Det skulle mycket väl kunna hända mig, tänkte jag. Jag har nämligen erfarenhet av att reagera allergiskt så att fingrarna svullnar, fast de var många år sedan nu. Sådan skrämselpropaganda fungerar uppenbarligen utmärkt på mig, eftersom detta blev en av de främsta anledningarna till att jag motiverade mig att göra något åt min övervikt. Jag vill verkligen ha alla fingrar kvar!
Vilken var din främsta anledning? Skriv och berätta!
Och så, för bara precis några minuter sedan upptäckte jag att ringen satt något lösare än förrut. Och efter lite lirkande, men utan vare sig tvål eller olja, så gled min vigselring av! Nu ligger den här framför mig och blänker, som en påminnelse om att man kan nå dit man vill, bara man vill det tillräckligt mycket. Men gubben har jag tänkt behålla, så nu åker ringen strax på igen!
Dagens mat
Nu har jag skapat en ny kategori, eller underrubrik om man så vill. Underrubriken heter Dagens mat. Syftet med den är att jag ska publicera vad jag ätit under dagen.
Frukost: Vispad grädde med tinade hallon. Två tabletter MittVal (extra mineraler.)
Förmiddagsfika: En kopp varm choklad på grädde och varmt vatten samt lite sötningsmedel.
Lunch: Fisklunch. En halv varmrökt sik, en god Västkustsås med romkorn i, samt tomater. Vatten till det.
Eftermiddagsfika: Grönt te och ostkuber från Glada kon.
Middag: Stekt fläsk och vit sås på grädde, creme fraiche och vatten, peppar och steksky. Tomater och paprika. Vatten.
Ev. kvällsfika: Bär av blåbär, björnbär och hallon samt rörd, uppmjukad turkisk yoghurt.
Frukost: Vispad grädde med tinade hallon. Två tabletter MittVal (extra mineraler.)
Förmiddagsfika: En kopp varm choklad på grädde och varmt vatten samt lite sötningsmedel.
Lunch: Fisklunch. En halv varmrökt sik, en god Västkustsås med romkorn i, samt tomater. Vatten till det.
Eftermiddagsfika: Grönt te och ostkuber från Glada kon.
Middag: Stekt fläsk och vit sås på grädde, creme fraiche och vatten, peppar och steksky. Tomater och paprika. Vatten.
Ev. kvällsfika: Bär av blåbär, björnbär och hallon samt rörd, uppmjukad turkisk yoghurt.
Skor, skor skor!
Skor. I helgen frossade jag i dom. Vilken känsla det är att se och prova skodon och känna att de numera angår mig. Förra året vid den här tiden vågade jag knappt prova en stövel. Det kändes alltid lite pinsamt. För det mesta gick de ju inte att dra på. Mina vador, ja de är muskliga sedan dansandets dagar och dessutom ännu större p g a all övervikt. Men nu har de ju blivit mindre, och sko-världen har åter öppnat sig för mig.
Jag fann en brun stövel med klack och Pippi Långstrumpsnörning där fram. Sedan besökte jag den flaschiga butiken en rulltrappa upp i Umeås senaste galleria. De hade skor i alla former och färger. Som lockande karameller stod de där. Portugisiska skor. Och där fanns en innesko med liten rokoko-klack som var hur söt som helst. Jag provade den och kände mig som Askungen. Mina föräldrar make och dotter var med och de såg vad jag också kunde se. Den var som gjord för mig. Och så gick det till när jag fick en tidigt julklapp, av mina föräldrar som är minst lika glada som jag att det går så bra med måttminskandet.
Åttonde mätningen
Idag 10 oktober 2006:
Stuss: 106 cm. Här har det stått stilla i flera veckor. Ingen minsknig här denna gång. Minskningen är alltså fortfarande totalt 16,5 cm sedan den 8 juli med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 116,5 cm. Här står det numera också stilla. Verkar bara minska vid varannan mätning. Minskning från start: 8 juli: 9 cm.
Midja: 96, 5 cm. Här har jag blivit av med 1, 5 cm sedan förra mätningen. Den totala minskningen från start är nu alltså 13 cm. Kul! Min man fick göra två nya hål i skärpet åt mig häromdagen....
Lår: 61 cm. Här har jag minskat med 1,5 cm sedan förra mätningen 62,5 cm. Här började det lossna lite för några veckor sedan då 1,5 cm försvann. Har alltså tappat lika mycket denna gång.
Stuss: 106 cm. Här har det stått stilla i flera veckor. Ingen minsknig här denna gång. Minskningen är alltså fortfarande totalt 16,5 cm sedan den 8 juli med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 116,5 cm. Här står det numera också stilla. Verkar bara minska vid varannan mätning. Minskning från start: 8 juli: 9 cm.
Midja: 96, 5 cm. Här har jag blivit av med 1, 5 cm sedan förra mätningen. Den totala minskningen från start är nu alltså 13 cm. Kul! Min man fick göra två nya hål i skärpet åt mig häromdagen....
Lår: 61 cm. Här har jag minskat med 1,5 cm sedan förra mätningen 62,5 cm. Här började det lossna lite för några veckor sedan då 1,5 cm försvann. Har alltså tappat lika mycket denna gång.
Insikt eller utsikt?
Jag deltar i något som kallas Bloggstafetten. Det innebär att en bloggare ger mig ett ämne att skriva om. och jag får en begränsad tid på mig. När jag är klar med mitt inlägg hittar jag i min tur på ett ämne och skickar detta vidare till nästa kvinna/man på stafettlistan. Efter månader av väntan (jag var nr 23 på listan) så är nu äntligen stafettpinnen framme hos mig. När den nu kom blev det under en period av lite knappt om tid. Så här i elfte timmen ska jag ändå försöka diskutera Insikt eller utsikt utifrån mitt perspektiv, som är måttminskerskans, eftersom jag eftersträvar att bli lite mindre.
Insikt är ett stort ord. Att ha nått insikt tolkar jag som att man uppnått kunskap, och att denna kunskap går innåt, på djupet. När man har uppnått insikt så tror man inte, man gissar inte och man hoppas inte längre. Insikt är nått mycket större. Man vet. Och när man vet så upplever man det som enkelt att leva i enlighet med sin insikt. Jag vill mena att jag har uppnått insikt. Jag vet hur min kropp reagerar på viss sorts mat. Och det innebär att för mig att det är ganska lätt att leva denna insikt.
Utsikt, vill jag till skillnad mot insikt, tolka som något mer förändeligt, och som något mera yta än djup. Den utsikt som jag utifrån mitt perspektiv ser varje dag är hälsotidningarnas och för all del de vanliga tabloidtidningarnas ständiga försök till lösnummerförsäljning. Banta X dagar enligt vår metod och tappa X antal kilon, lovar de. Som om det finns en universalmetod. Som om det fanns en metod som passar precis alla. Så ytligt och så fullständigt insiktslöst. En kamp för en vikt eller mått nedgång är så mycket mer än en kort kur. Den kräver så mycket mer än att man äter ananas en hel vecka. Kampen kräver att man har uppnått insikt. Insikt om vad passar och fungerar för en själv. Det är individuellt.
Bland metoder är utsikten nästan gränslös, och det inte lätt att orientera sig på kartan, eller förstå var på kartan man själv passar in. Medan den ena metoden förespråkar att du äter enligt din blodgrupp, menar en annan metod att du ska äta en väldig massa frukter under en dag. En annan metod anser att en massa frukt höjer blodsockret och därför är olämpligt .
Jag håller tummarna för att alla ni som läser denna blogg förmår bortse från den minst sagt röriga utsikten och att ni finner individuell insikt. Håll modet uppe. Kämpa på!
Sjunde mätningen
Idag 18 sept 2006:
Stuss: 106 cm. har inte minskat något här under veckan. Minskningen är alltså totalt 16,5 cm med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 116,5 cm. Har minskat 1,5 cm denna vecka. Förra veckan stod jag helt stilla just här. Minskning från start: 9 cm.
Midja: 98 cm. Här står det också stilla denna vecka. Den totala minskningen från start är fortfarande 11,5 cm
Lår: 62,5 cm. Här började det lossna lite förra veckan, då 1,5 cm försvann. Denna vecka har ytterligare 1,5 cm försvunnit.
Min teori om att min måttminskning har kommit in i en lugnare fas verkar stämma. det rör sig inte längre om tapp på 4 eller 5 centimeter. Men jag är väldigt nöjd med att det går lite långsammare, så länge det går åt rätt håll.
Du är värd en belöning
Enligt viktcoacher som t e x Kristina Andersson på Paulúns Näringscenter är det väldigt viktigt att ge sig själv presenter på vägen. Varför belöningen är så viktig har jag inte funnit någon riktig förklaring på, men jag antar att det har att göra med att det är ett mänskligt psykologiskt behov detta att få bekräftelse. Ett bevis på att man gör något bra kan ge näring och kraft att fortsätta, och det har väl att göra med att bekräftelse är något djupt mänskligt. Vi vill alla i olika mån bli sedda och känna att vi finns till.
När man försöker viktminska (eller måttminska, som jag gör) så måste det inte vara någon annan som belönar oss. Det funkar ju alldeles utmärkt att belöna sig själv.
Läs till exempel om duktiga Gunilla, som 18 kilo lättare belönar sig med att gå på Skansen, resa bort och gå på Robbie Williamskonsert. Eller om Jasmin som har belönat sig med skönhetsbehandlingar och ett par nya skidor. Hur gör Du själv när du belönar dig?
Men hur gör vi när vikten stå stilla? I mitt fall så vet jag att det kommer tillfällen då jag inte kommer att ha tappat några centimetrar i omkrets alls, trots att jag har hållit en stenhård regim i min diet. Skulle jag inte vara värd någon belöning då? Jag tror att det är väldigt viktigt att belöna även det som inte går att mäta. För tänk om min kropp var en affär , och tänk om det bara var Stina på arbetsplatsen som blev sedd och bekräftad, därför att hon säljer mest av alla, medan Pelle i informationen aldrig fick någon belöning, för "han sitter ju bara där." Jag tycker att man är värd att belöna sig helt enkelt därför att man är duktig och håller på, även då framgången inte är mätbar. Det positiva med det kommer att visar sig i det långa loppet.
De belöningar jag ger mig själv är inte alltid kostsamma. Det kan röra sig om en så enkel sak som att tända blockljusen på soffbordet eller ljusstaken på skänken, och samtidig tänka "det ljuset tänder jag för mig, för jag har varit duktig, för att jag är stolt över det jag åstadkommit hitills och för att jag är på väg att nå mitt mål". För mig är tända ljus en stor mysfaktor som signalerar "fest". Jag började med vanan att tända ljus för flera år sedan när jag som studerande läste på inför tentorna. Att tentaläsa i skenet av ett tänd ljus var lustfyllt. Det kändes lugnande och mysigt. Ljuset påminde mig om att studierna var något lyxigt som jag efter många års längtan var värd att unna mig.
Mina nya fötter!
Jag har läst många inlägg på viktforum där man beskrivit vilka underbara mjuka fötter man har fått efter att man börjat äta enligt LCHF. Det har låtit som en ouppnåelig dröm för mig, atopiker som jag är och drabbad av torr och väldigt känslig, eksembenägen hud. Mina fötter har länge varit en plågsam historia, eftersom dom också är atopiska. "Atopiska fötter ett elände- utan riktig bot!" menar läkarkåren och skriver ut kortisonsalvor. Förundrat drar jag därför av mig bomullssockarna och känner på mina fotsulor. De är alldeles släta och mjuka, rosiga som babyhud. Mina fötter är som nya! I alla fall har de aldrig haft en sådan fräschör sedan min hudläkare gav min åkomma ett namn. Jag måste tro att det är kostens förtjänst. Vad skulle det annars kunna vara?
Vikten är relativ!
Mitt inlägg idag består av en mer seriös del och en, eh, mindre seriös del.
Först den seriösa delen:
För två år sedan gjorde avgångseleverna vid Konsthögskolan i Bergen en utställning på temat kroppstorlek. Det var en blanding av läkarundersökning och känslomässig forskning som utmynnade i en installation på Bergen Kunsthall. En elev, Ellen Jakobsson, gav utställningsbesökarna möjlighet att undersöka sin egen kropps omkrets. Inte förvånande visade det sig att en människas uppfattning om sin kropps omkrets uppstår i mötet, i jämförelsen med andra. Kvinnan som var 180 cm lång uppfattade sig som stor, medan mannen med samma längd uppfattade sig som medellång. Efter utställningens slut har Ellen reflekterat över sina erfarenheter från utställningen, och menar att hur vi uppfattar vår längd är något relativt, som måste betraktas i förhållande till en människas vikt, kroppsbyggnad, självuppfattning och vilket kön man tillhör. Jag funderar vidare. På samma sätt förhåller det sig ju med vikten. Jag som är kort skulle inte ha uppfattat mig själv som tjock om jag vore typ 180 lång.
Vore jag dessutom man skulle det vara mer okej att väga lite mer.
Den mindre seriösa delen:
Har ni tänkt på att vikten är relativ eftersom den kan betraktas i relation var man bor någonstans? Om en person väger 90 kilo på jorden så väger man bara 25 kilo på planeten Merkurius. Fast det är väl ingen idé att tänka på att emigrera. Medeltemperaturen under ett dygn är 330 grader Celcius, och några årstidsväxlingar har man inte heller. Dessutom sägs det att det det blåser mycket på Merkurius. Så man får väl stanna på jorden och fortsätta kämpa mot extrakilona...
Först den seriösa delen:
För två år sedan gjorde avgångseleverna vid Konsthögskolan i Bergen en utställning på temat kroppstorlek. Det var en blanding av läkarundersökning och känslomässig forskning som utmynnade i en installation på Bergen Kunsthall. En elev, Ellen Jakobsson, gav utställningsbesökarna möjlighet att undersöka sin egen kropps omkrets. Inte förvånande visade det sig att en människas uppfattning om sin kropps omkrets uppstår i mötet, i jämförelsen med andra. Kvinnan som var 180 cm lång uppfattade sig som stor, medan mannen med samma längd uppfattade sig som medellång. Efter utställningens slut har Ellen reflekterat över sina erfarenheter från utställningen, och menar att hur vi uppfattar vår längd är något relativt, som måste betraktas i förhållande till en människas vikt, kroppsbyggnad, självuppfattning och vilket kön man tillhör. Jag funderar vidare. På samma sätt förhåller det sig ju med vikten. Jag som är kort skulle inte ha uppfattat mig själv som tjock om jag vore typ 180 lång.
Vore jag dessutom man skulle det vara mer okej att väga lite mer.
Den mindre seriösa delen:
Har ni tänkt på att vikten är relativ eftersom den kan betraktas i relation var man bor någonstans? Om en person väger 90 kilo på jorden så väger man bara 25 kilo på planeten Merkurius. Fast det är väl ingen idé att tänka på att emigrera. Medeltemperaturen under ett dygn är 330 grader Celcius, och några årstidsväxlingar har man inte heller. Dessutom sägs det att det det blåser mycket på Merkurius. Så man får väl stanna på jorden och fortsätta kämpa mot extrakilona...
Sjätte mätningen
Idag 10 sept 2006:
Stuss: 106 cm. Minskat 1 cm på en vecka och sluppit 5,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 16,5 cm med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 118 cm. Har inte minskat något här denna vecka. Sluppit 1 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 7,5 cm
Midja: 98 cm. Har minskat 1 cm på en vecka. Sluppit 4,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 11,5 cm
Lår: 62,5 cm. Alla tiders nyhet! Här hade jag bara minskat 1 cm sedan starten den 9 juli. Nu har alltså ytterligare 1,5 cm försvunnit. Minskning från start: 2 cm.
Min måttminskning har kommit in i en lugnare fas nu, verkar det som. Jag hörde eller läste en gång om en viktminskerska/viktminskare som oroligt frågade ett "bantningsproffs" hur det kunde komma sig att hon/han efter att ha gått ett antal kilo ner i vikt nu stod och stampade utan att tappa mer. "Proffset" svarade då att den som kämpar för att gå ner i vikt förr eller senare kommer att hamna på sk "platåer", ett tillstånd när vikten står stilla. Då gäller det att inte ge upp, för såsmåningom fortsätter det neråt. Förmodligen hamnar man på flera sådana "platåer", under vilka vikten står stilla ett tag. Och varför det förhåller sig på det viset förklarade "proffset" ungefär som så, att man ju inte gått upp i vikt i en rasande fart, utan att man även då befunnit sig på flera platåer då vikten stått stilla. Och vad annat kan man förvänta sig då, än att kroppen beter sig på samma sätt när den minskar i vikt? "Proffset" gav rådet att man ska använda sig av ett måttband istället. Måttbandet kan visa minskningar även om inte vågen gör det.
Stuss: 106 cm. Minskat 1 cm på en vecka och sluppit 5,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 16,5 cm med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 118 cm. Har inte minskat något här denna vecka. Sluppit 1 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 7,5 cm
Midja: 98 cm. Har minskat 1 cm på en vecka. Sluppit 4,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 11,5 cm
Lår: 62,5 cm. Alla tiders nyhet! Här hade jag bara minskat 1 cm sedan starten den 9 juli. Nu har alltså ytterligare 1,5 cm försvunnit. Minskning från start: 2 cm.
Min måttminskning har kommit in i en lugnare fas nu, verkar det som. Jag hörde eller läste en gång om en viktminskerska/viktminskare som oroligt frågade ett "bantningsproffs" hur det kunde komma sig att hon/han efter att ha gått ett antal kilo ner i vikt nu stod och stampade utan att tappa mer. "Proffset" svarade då att den som kämpar för att gå ner i vikt förr eller senare kommer att hamna på sk "platåer", ett tillstånd när vikten står stilla. Då gäller det att inte ge upp, för såsmåningom fortsätter det neråt. Förmodligen hamnar man på flera sådana "platåer", under vilka vikten står stilla ett tag. Och varför det förhåller sig på det viset förklarade "proffset" ungefär som så, att man ju inte gått upp i vikt i en rasande fart, utan att man även då befunnit sig på flera platåer då vikten stått stilla. Och vad annat kan man förvänta sig då, än att kroppen beter sig på samma sätt när den minskar i vikt? "Proffset" gav rådet att man ska använda sig av ett måttband istället. Måttbandet kan visa minskningar även om inte vågen gör det.
Den söta smaken- en salt historia
Av naturen har vi fått smaklökar som ska ge oss information om vad man kan äta och inte. En livsnödvändig förmåga för framförallt för våra förfäder som försökte ta vara på det som var ätbart i naturen. Smakade det bittert kunde det betyda "giftigt" och man spottade ut det. Smakade det sött var det oftast ofarligt och kunde ätas. Så enkelt är det ju inte längre, eftersom naturen har fått konkurrens. Den söta smaken kan numera framställas i laboratorier på syntetisk väg. År 1982 tillät amerikanska myndigheter användningen av det syntetiska sötningsmedlet aspartam i livsmedel. Meningarna för och emot de syntetiska sötningsmedlen har sedan dess varit minst sagt delade, och båda sidorna stöds av starka nationalekonomiska intressen. På den ena sidan står sockerlobbyn och hävdar att t ex aspartam kan ge en mängd olika biverkningar och skador. De menar också att USA:s tillåtande av medlet är en skum historia och att aspartam aldrig skulle ha tillåtits idag. Argumenten mot vanligt socker är också starka. Ingen ifrågasätter väl numera att vår enorma konsumtion av socker spelar en viktig roll i västvärldens stora folkohälsa.
Coca-Cola bytte helt nyligen ut aspartamet mot det syntetiska sötningsmedlet Sucralos i sina drycker. Kritiken lät inte vänta på sig, varken i USA eller hemma i Sverige. Motståndarna i USA hävdar att även sucralos har sina risker, helt enkelt därför att sucralos är ett kemiskt ämne och inte ett naturligt socker.
Nåväl, idealet vore väl då om man fann något sötningsmedel som både är naturligt och som inte innehåller några kalorier eller påverkar blodsockret, eller hur? Ett sådant sötnngsmedel finns faktiskt. Det heter Stevia. Stevia är en sydamerikansk ört som använts som sötningsmedel i många år i bl a Japan.
Men tro nu inte att marknaden ropar "jippee!!" bara för det. Eftersom det finns starka ekonomiska intressen bakom den söta smaken, så är även storyn om Stevia en riktigt salt historia. Den innefattar såväl importförbud som som bål på kokböcker med recept innehållande Stevia. Och det beror inte på att Stevia skulle vara farligt.
Nu har jag beställt Stevia. En låda med fyra små flaskor smaksatt Stevia. Jag kunde inte motstå den lockande beskrivningen som skulle ha platsat i vilken parfymreklam som helst. Med hjälp av smakerna Vanilj, Choklad/Hallon, Apelsin och Citron kommer nämligen jag och mina vänner att älska magin jag utför när jag bjuder på smaksatt Stevia. (och vem tackar väl nej till att verka magisk i köket? Inte jag! ) Med hjälp av Apelsinsmak kommer jag att kunna krydda min turkiska yoghurt som jag äter till frukost varje dag, och snabbt vispa upp hallonchokladskräm inför mina begistrade arbetskamrater till eftermiddagsfikat. Nätbutiken rekommenderar också lite Citronsmak i martinin, men eftersom vi sällan eller aldrig dricker alkohol i vår familj, så kommer jag att kunna förbättra det iochför sig redan goda kranvattnet vi har med iskuber smaksatta med naturlig smak av Citron. Om leveransen kommer någon gång, vill säga. Så skum som historien om den söta smaken är, så vet man ju aldrig vem man kan lita på...
Coca-Cola bytte helt nyligen ut aspartamet mot det syntetiska sötningsmedlet Sucralos i sina drycker. Kritiken lät inte vänta på sig, varken i USA eller hemma i Sverige. Motståndarna i USA hävdar att även sucralos har sina risker, helt enkelt därför att sucralos är ett kemiskt ämne och inte ett naturligt socker.
Nåväl, idealet vore väl då om man fann något sötningsmedel som både är naturligt och som inte innehåller några kalorier eller påverkar blodsockret, eller hur? Ett sådant sötnngsmedel finns faktiskt. Det heter Stevia. Stevia är en sydamerikansk ört som använts som sötningsmedel i många år i bl a Japan.
Men tro nu inte att marknaden ropar "jippee!!" bara för det. Eftersom det finns starka ekonomiska intressen bakom den söta smaken, så är även storyn om Stevia en riktigt salt historia. Den innefattar såväl importförbud som som bål på kokböcker med recept innehållande Stevia. Och det beror inte på att Stevia skulle vara farligt.
Nu har jag beställt Stevia. En låda med fyra små flaskor smaksatt Stevia. Jag kunde inte motstå den lockande beskrivningen som skulle ha platsat i vilken parfymreklam som helst. Med hjälp av smakerna Vanilj, Choklad/Hallon, Apelsin och Citron kommer nämligen jag och mina vänner att älska magin jag utför när jag bjuder på smaksatt Stevia. (och vem tackar väl nej till att verka magisk i köket? Inte jag! ) Med hjälp av Apelsinsmak kommer jag att kunna krydda min turkiska yoghurt som jag äter till frukost varje dag, och snabbt vispa upp hallonchokladskräm inför mina begistrade arbetskamrater till eftermiddagsfikat. Nätbutiken rekommenderar också lite Citronsmak i martinin, men eftersom vi sällan eller aldrig dricker alkohol i vår familj, så kommer jag att kunna förbättra det iochför sig redan goda kranvattnet vi har med iskuber smaksatta med naturlig smak av Citron. Om leveransen kommer någon gång, vill säga. Så skum som historien om den söta smaken är, så vet man ju aldrig vem man kan lita på...
Femte mätningen
Idag 3 sept 2006:
Stuss: 107 cm. Sluppit 4,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 15,5 cm med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 118 cm. Sluppit 1 cm sedan 29 augusti. Tappat Minskning från start: 7,5 cm
Midja: 99 cm. Sluppit 4,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 11,5 cm
Lår: 64 cm. Här står det blick stilla! Minskning från start: 1 cm
Förra mätningen gjorde jag för bara 5 dagar sedan. Normalt brukar jag ha 7 dagar mellan. Så jag är storögd över minskningen denna gång. Jag har blivit av med totalt 11 cm på bara 5 dagar.
Sammantaget har jag blivit av med ca 35,5 cm från starten den 9 juli!
Nu ska jag gå och äta middag. Det blir tjocka revbenspjäll som jag penslat med soja, salt, torkad mald ingefära och svartpeppar och tillagat i ugnen i 1,5 timme. Till det äter jag en blandad sallad och en god (och fet) sås. Resten av familjen äter också potatis. När man äter enligt LCHF så får man ju gnaga i sig de fetare delarna på revbenspjället också, om man vill. Till efterrätt blir det hallon och lite turkisk yoghurt som jag blandat ner vaniljsocker och lite Canderell i. Det syntetiska sockret är inte bra, tror jag men vad gör man när man vill ha lite sött? Jag har hört talas om det naturliga sötningsmedlet stevia som jag nog ska beställa och prova.
Stuss: 107 cm. Sluppit 4,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 15,5 cm med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 118 cm. Sluppit 1 cm sedan 29 augusti. Tappat Minskning från start: 7,5 cm
Midja: 99 cm. Sluppit 4,5 cm sedan 29 augusti. Minskning från start: 11,5 cm
Lår: 64 cm. Här står det blick stilla! Minskning från start: 1 cm
Förra mätningen gjorde jag för bara 5 dagar sedan. Normalt brukar jag ha 7 dagar mellan. Så jag är storögd över minskningen denna gång. Jag har blivit av med totalt 11 cm på bara 5 dagar.
Sammantaget har jag blivit av med ca 35,5 cm från starten den 9 juli!
Nu ska jag gå och äta middag. Det blir tjocka revbenspjäll som jag penslat med soja, salt, torkad mald ingefära och svartpeppar och tillagat i ugnen i 1,5 timme. Till det äter jag en blandad sallad och en god (och fet) sås. Resten av familjen äter också potatis. När man äter enligt LCHF så får man ju gnaga i sig de fetare delarna på revbenspjället också, om man vill. Till efterrätt blir det hallon och lite turkisk yoghurt som jag blandat ner vaniljsocker och lite Canderell i. Det syntetiska sockret är inte bra, tror jag men vad gör man när man vill ha lite sött? Jag har hört talas om det naturliga sötningsmedlet stevia som jag nog ska beställa och prova.
Fjärde mätningen
Mått i cm vid start:
Stuss: 122, 5 cm (Med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen)
Byst: 125,5 cm
Midja: 110,5 cm
Lår: 65 cm
Idag 29 augusti 2006:
Stuss: 111,5 cm. Minskning från start: 11 cm med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 119 cm. Minskning från start: 6,5 cm
Midja: 103,5 cm. Minskning från start: 7 cm
Lår: 64 cm. Minskning från start: 1 cm
Sammantaget har jag alltså blivit av med ca 25,5 cm från start!
Även om jag hade kunnat tappa fler centimetrar så är jag innerligt glad och lättad nu!
Stuss: 122, 5 cm (Med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen)
Byst: 125,5 cm
Midja: 110,5 cm
Lår: 65 cm
Idag 29 augusti 2006:
Stuss: 111,5 cm. Minskning från start: 11 cm med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 119 cm. Minskning från start: 6,5 cm
Midja: 103,5 cm. Minskning från start: 7 cm
Lår: 64 cm. Minskning från start: 1 cm
Sammantaget har jag alltså blivit av med ca 25,5 cm från start!
Även om jag hade kunnat tappa fler centimetrar så är jag innerligt glad och lättad nu!
