Nionde mätningen
Det är förstås inte lika kul att mäta mig nu som som det var under sensommaren, då varje mätning var en stor triumf. Idag är det faktiskt tjugo dagar sedan jag mätte mig sist. Och så stor skillnad är det inte.
Idag 30 oktober 2006:
Stuss: 106 cm. Här har det stått stilla i flera veckor, och trenden fortsatte även denna gång. Ingen minskning här alltså denna gången heller. Minskningen är alltså fortfarande totalt 16,5 cm sedan den 8 juli med reservation för felmätning av stussen vid första mätningen.
Byst: 115,5 cm. Här stod det stilla förra gången, men jippee, jag har tappat 1 cm från förra gången. Upptäckte häromdagen att jag kunde knäppa en kavaj som länge varit för liten... Minskning från start: 8 juli: 10 cm.
Midja: 96, 5 cm. Här hade jag faktiskt tappat 1, 5 cm förra gången, men den här gången stod det emellertid stilla. Den totala minskningen från start 8 juli är alltså fortfarande 13 cm.
Lår: 61 cm. Samma mått som vid förra mätningen.
Tycker du är jätteduktig. För min del är jag inne i en depp-period och orkar inte så mycket mer än skolan men måste försöka 'ta mig i kragen' och börja träna igen.
Har två dagar i veckan gympa i skolan men behöver mer men energin räcker inte till känns det som. Så jag tycker du gör det superbra......Fortsätt med det.
Kramis
Hej!
Ville bara säga att jag hittade till din blogg när jag surfade runt, och den motiverade mig till att börja dokumentera mina försök att gå ner i vikt. Du har dessutom skrivit många recept som ag känner mig peppad att prova! Så tack för inspirationen :-)
Hoppas du har det bra. Ha en God jul och ett Gott Nytt År på dig........
Kramis Hanna
Hittade hit nu och önskar dig lycka till i fortsättningen.
Alltid lika intressant att läsa din blog!
Var du än är så saknar jag dina inlägg. Hoppas du mår bra?!
Kramis
Hej! Sökte efter en kompis blogg, en annan erika och snubblade in på din. Ville skicka dig några uppmuntande ord! Du är en förebild för många! Jag valde själv fel väg för min viktminskning - jag utvecklade bulimi som jag fortfarande kämpar att komma över efter snart 10 kämpiga år. Om jag bara haft den glöd och vilja du haft! Va stolt över dig själv, jag blir glad över att läsa dina inlägg! Lycka till! Alexandra.
Det låter som att allt du tänker på är mat. Låt inte maten ta över hela ditt liv, det finns viktigare saker. Det borde ju du veta som har barn!
http://app.webblogg.se/trackback/ping/2523571